Okej, jag har lite tid nu så jag ska försöka förklara varför det blev som det blev. Kanske mest för min egen skull, så jag slipper älta allt om och om och om och om igen i mitt huvud. Hur kunde allt gå snett?

Men jag orkar bara inte bli sårad mer, orkar inga fler sömnlösa nätter. Det gör jävligt ont att det tar slut, men det var mitt val, och det är självklart att det gör ont. Det SKA det göra, det måste det göra. Men det går över, jag vet att det går över och jag tror att det blir bäst såhär. Så som allt var, så fungerar inte världen.
Och nu ska jag gå vidare, och jag ska slippa ligga vaken och vara ledsen och undra varje natt. Undra om jag har gjort något fel.

Tack Yrsa, Sara och Maja för allt stöd idag.
Och tack Erik för allt mod du har gett mig.
Och tack Max för att du tar med Tomas ikväll ;)

Och tack alla andra som finns där för mig!

Ikväll är det FEKKE och jag ska vara glad hela kvällen!